utsikter från en bakgård

De senaste dagarna har det regnat mycket. Så mycket så att vägar på grannön Terceira har delat på sig och flytit bort. På gården är det lera precis över allt, jag hade inte klarat mig utan mina tretorn- stövlar.

Eftersom det är tisdag idag så har jag och Lise precis varit på vår portugisiskakurs. Läraren berättade om en båt man kan ta för bara en euro till de andra öarna. Båten åker från Sao Miguel vidare från ö till ö och stannar olika länge på de olika öarna beroende på hur mycket det finns att göra och se där. Nu vet jag vad jag ska göra på min semester.

Huset vi bor i är i sten, det finns inga element, vilket gör att det blir mycket kallt, speciellt om morgnarna. Claude har hört vår klagan och igår kom han hem med två små portabla element, ett till mig och ett till Lise, så nu är det jättevarmt och skönt i vårt hus.

Dagarna sniglar sig fram, det känns som att det senaste två veckorna har varat i en evighet. När ska det blir jul?

Det är inte så mycket att göra just nu men snart blir det fullt ös igen, vi har nämligen fullbokat till julen. Det är Holländare och Tyskar som kommer och de ska rida allihop. Därför har vi satt ihop en liten julshow som vi tränar inför.

En av de dagliga sysslorna: fylla på vatten

Fejja är alltid med

En dag på stranden

De senaste dagarna har det varit fint väder, nästan sommar. Vi firade detta genom att rida ner till stranden och äta varsin glass. Jag har också under dessa fina dagar varit sjuk och sängliggande. Christina har gjort små matpaket som Lise har levererat och nu är jag på bättringsvägen, bara lite förkyld.

Vi har fått två nya hästar på gården, Burboleta och Olé. Olé fick genast smeknamnet Olle. Vår instruktör Ullis har åkt hem så nu är det bara jag och Lise kvar. När Ullis åkte fick jag hennes rum vilket är skönt. Innan sov jag bakom ett skynke i köket, inte så jättetrevligt.

under min fåtölj

Åke

Innan jag åkte hemifrån började jag renovera min moped, dvs lackera om. Jag han inte riktigt färdigt innan jag åkte men det jobbigaste var gjort. Som överraskning när jag fyllde år hade pappa och Jacob gjort färdigt hela mopeden så nu är den jättefin.

kor och hav

när jacob var här

En av våra brittiska gäster Linz fotograferade en hel del när vi var ute och red. Resultatet blev några fina bilder.

Ridtur på norra sidan

Ridtur Relva- Verzéa

När jag fyllde år fick jag detta fina regnställ. Det är gjort för fiskare och är helt regntätt till skillnad från alla andra regnjackor här. Regnet här är lite speciellt, antingen är dropparna jättestora och man är dygnsur på en gång eller så är det regn av typ "spraydusch" som tränger in genom alla material.

Gärd

Här om dagen kom en liten pojke med sin mamma till stallet för att ha ridlektion. Pojken fick syn på Gärd och lyfte genast upp den lilla kattungen. Mamman frågade lite senare om vi möjligtvis sålde katter och jag svarade nej men att de gärna kunde få kattungen. Jag satte mig på huk för att visa upp den lilla katten och berättade att den nog behövde komma till en veterinär då böjde sig den lilla pojken fram och gav mig en kyss på kinden. Hela ansiktet lyste på honom när han tittade på sin nya kattunge.

Mamman frågade vad den hette och jag svarade att den hette Gärd, hon såg lite undrande på mig och bad mig skriva ned det på ett papper. Sedan frågade hon vad kattungar äter. Jag visade torrfodret men sa att kattungar gillar fisk och mjölk också, då nickade hon förstående.

Innan jag gick för att äta lunch kastade jag ett sista öga på pojken, han hade fullt upp med att leka med sin nya kattunge. Pojken satte ner kattungen på marken, sprang sitt fortaste, stannade och vände sig om för att se om kattungen också hade sprungit sitt fortaste efter honom.

lille katt

Jag har skaffat katt. När jag var ute och red med två kunder hittade vi katten vid sidan av motorvägen, det var ju inget bra hem för en liten kattunge. Katten är en honkatt och heter nu Gärd. Gärd är väldigt mager, som ett litet skelett, men sedan vi börjat ge henne mjölk har hon lagt på sig. När hon andas låter det som hon snarkar.

en dag ungefär som alla andra

Här om dagen var jag och Antero nere i Cete Sidades för att lämna lastbilen. Då stötte vi på Ricardo som lekte paparazzi med sin nya kamera.